Tack Stefan för alla dina år hos oss på Iris Utvecklingscenter

Hur många år har du arbetat hos oss?    

Jag har varit anställd sedan 1 februari 2011 vid Iris Utvecklingscenter. Verksamhetschef 10 år, biträde i 2 ½ år. Varit Chef i 30 år, arbetat med beroende och samsjuklighet sedan 1983.                            

Vad kommer du att sakna mest?

Arbetskamrater, produktiva sammanhang, samhörigheten i medarbetargruppen. Det ”oförväntade” i det dagliga arbetet.

Ditt bästa minne?

De bästa minnen är när klienter varit ”rena” under en längre tid och de upplever sig själva och livet på ett nytt sätt, inte alltid lättare med ”mer” genuint, möjligheten till ett annat liv, ett möjligt liv. Som en klient sa efter en lång tid hos oss; – när jag kom till er tänkte jag att döden kommer som en befrielse, men nu vill jag leva!

När personalgruppen samverkar i en svår situation, man ”gör”, sida vid sida, tillsammans skapar vi en begriplig, hanterbar situation ur ett kaos eller en kris.

Vad är det svåraste som du varit med om under alla dina år?

Svårt att säga. Många situationer har varit svåra, både med klienter som personal. I vårt jobb kommer man ”nära” klienter och har en genuin omsorg om dem. Man är med om så många olika händelser, både positiva som negativa, tillsammans med arbetskamrater som ger oss gemensamma upplevelser vilka påverkar relationerna och ”djupet” i relationerna mellan oss.

En tradition som du uppskattat?

Vår ambition om en Varm och Vänlig miljö med bästa möjliga behandling.

Att vi, i en svår situation, ser till att träffas kort för att dela med oss vad vi gör och vad vi ser och att vi tillsammans sammanfattar händelseförloppet och drar slutsatser. Att vi inte har stress, utan ger det den tid det tar, den tid den enskilda situationen kräver.

Livlinan och val av mat och/eller fika (kommer ihåg en klient som valde Singoalla kex!)